Dvärgfotingen, programmering

 Vad är programmerat?

Konkretiserade lärandeobjekt

I Läroplan för förskolan (lpfö18, 2018) står det att barn ska få möjlighet att upptäcka och utforska teknik i vardagen. Vårt lärandemål är att barnen ska få utforska olika programmerade objekt i förskolan. Ett programmerat föremål är en maskin som är instruerad av en person att utföra ett arbete (Sönnerås, 2017). Vi vill genom en programmeringsjakt uppmana till samtal om hur man kan veta om något är programmerat eller inte. Vårt lärandeobjekt är att barnen ska förstå skillnaden mellan en programmerad leksaksbil och en mekanisk. Vår målgrupp är 4–5 åringar med viss erfarenhet av programmering.

Aktivitet och anpassningar

Undervisningen börjar med en samling där pedagogen tillsammans med barnen repeterar vad de minns om programmering. Därefter presenterar förskolläraren uppgiften, de ska leta reda på ett programmerat föremål var. Sedan samlas vi åter och samtalar, där barnen får berätta varför de tror att deras föremål är programmerade. Lättman-Masch m.fl. (2016) menar att motivering är vad som kan skilja en hypotes från en gissning. Motiveringen kan även ge en djupare mening till resultatet. Därefter plockar förskolläraren fram en radiostyrd bil och en mekanisk bil och frågar barnen om de är programmerade eller inte. Barnen får ställa en hypotes och sedan pröva skillnaden mellan bilarna. Lättman-Masch, m.fl. (2016) menar att för att det ska bli en hypotes så måste barnen själva få undersöka. Om pedagogen i stället ger barnen svaret genom att säga vilken bil som är programmerad så blir barnens hypotes bara en gissning. 

För att förtydliga lärande objektet för barnen behöver vi jämföra bilarna med vad barnen kan om programmering. Enligt Sönnerås (2017) är en robot en programmerad maskin som kan utföra en praktisk uppgift. Definitionen gör att den radiostyrda bilen är en robot och är då programmerad. Den andra bilen är en maskin då den utför ett mekaniskt arbete men är inte en programmerad maskin då den inte har någon dator som kan läsa av kod (Sönnerås, 2017). För att barnen ska förstå dessa skillnader behöver vi rikta barnens uppmärksamhet mot att den radiostyrda bilen kan ta emot instruktioner från kontrollen vilket inte den mekaniska bilen kan. De får undersöka detta genom att testköra båda bilarna. 

För att anpassa undervisningen till yngre eller oerfarna barn kortar vi ner den genom att ta bort programmeringsjakten för att barnen ska få erfara bilarnas skillnader. Sundberg m.fl. (2020) menar att pedagogerna måste finnas nära när de yngre barnen undersöker för att stödja, sätta ord på och utmana dem genom frågor. Vi vill låta barnen uppleva hur bilarna rör sig och uppmärksamma dem på skillnaderna. Det gör vi genom att barnen får enkla uppgifter så som att starta bilarna och få en uppfattning om att den programmerade bilen behöver sättas på medan den mekaniska bilen inte behöver det. 

För de äldre och mer erfarna barnen så anpassar vi undervisningen genom att pedagogen lägger fram olika objekt på ett bord eller ett golv och barnen får tillsammans med en kompis föra resonemang över vilka föremål de tror är programmerade eller inte. I nästa undervisningssekvens får barnen möjlighet till att plocka isär vår radiostyrda leksaksbil för att se de olika delarna som behövs för att den ska bli programmerad. Genom att barnen får se de olika delarna så blir det mer intressant för barnen och de får en djupare förståelse för vad programmering är (Hands on science, 2017).

Referenser

Hands on science (2017). Programmering för alla. 15 s.

Läroplan för förskolan (2018). Skolverket.

https://www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a65d5aa/1553968116077/pdf4001.pdf

Lättman-Masch, R., Wejdmark, M., Jacobsson, G., Persson, E., & Ekblad, A. (2016). Leka och lära naturvetenskap och teknik ute: förskola och åk F-3. OutdoorTeaching

Sundberg, B., Areljung, S., Due, K., Ottander, C., & Tellgren, B., (2020). Förskolans naturvetenskap i praktiken. Gleerups.

Sönnerås, J. (2019). Programmering i förskolan utveckla digital kompetens. Gothia Fortbildning.